Hur lär man ett litet barn vad som är rätt om han/hon inte får reda på vad som är fel ?
Hur ska jag veta vad som är rätt om du inte berättar vad jag gjort för fel ?

Ibland finns det ord, stora eller små, som faktiskt letar sig allra längst in hos mig, som berör.
I helgen har det blivit aningen mycket. Louise, Lovisa, Hanna och Elingumman, ni berör mig på alla vis. Jag vet inte hur jag ska utveckla mina meningar för att de ska bli betydelsefulla nog för er, men tack för vad ni gör, hur ni är mot mig, alla ord ni får mig att ta in, för det känns bra, det känns längst in. Ni är lycka för mig.

Och innan jag går vidare så vill jag än en gång säga, för jag tror att jag sagt det vid något tillfälle tidigare att; klarar man inte av det som står i min blogg, så ska man heller inte fortsätta besöka den. Alla vet om det är något som riktas till er när inga namn nämns men det är för min skull, inte för någon annans och definitvt inte för att hänga ut någon, therefore, väljer jag att inte skriva namn.

Nästa punkt på dagordningen.

Jag bryr mig inte om ifall det är överreagerande ifrån min sida eller inte, men jag har rätten att tolka meningar precis hur jag vill. Framstår jag verkligen som en sådan dålig människa ? Är det bilden man skapar sig av mig ? Vad är den baserad på, ord från andra ? Egna erfarenheter ? Eller är det helt enkelt bara förutfattade meningar ? Sen förstår jag verkligen inte hur en sådan orelevant sak som att dra in andra personer i en konflikt som de står helt utanför, skulle göra ett problem lättare att lösa. Problem är till för att lösas, dock funkar det inte för konflikträdda, men då ska man heller inte dra upp det. Varför lämna saker osadga när det finns så mycket att få ut ? Ologiskt eller ej så hjälper det till för att förstå varandra, istället för att helt enkelt tycka att den andra är totalt dum i huvudet. Tyvär är det en slutsats jag dragit många gånger, oftast i ren frustration eftersom det i de flesta fall inte alls är min uppfattning utav personer jag känner/ är bekant med.

Jag förstår bara inte när, hur eller varför det jag gör alltid, i slutändan, blir till fel.


Jag vill och jag försöker verkligen men jag vet inte vad jag ska göra längre. Pratar jag med dig blir det fel, pratar jag inte med dig blir det fel. Pratar jag med andra är det fel, pratar jag inte med andra är det fel. Jag vet att jag är fel, men istället för att konstatera det så hjälp mig att göra någonting rätt för en gångs skull. Jag är definitionen av toffel tror jag. . Jag har ju trots allt insett mitt beteende när jag väl reflekterar över det.

Lägg aldrig ord i mun på mig och säg aldrig vad jag tycker och tänker när du generaliserar för jag är inte del i det.


Jag hade kunnat skriva a4 papper om jag hade velat men just nu känns det onödigt. Oftast är det tankar som flyger ner här och just nu är det mest samma sak som spinner runt i huvudet på mig, det hade blivit enformigt att läsa om samma sak i olika meningsbyggnader och ordval så jag slår nog på en film istället och kopplar av, det blir en lång dag imorgon och en underbar helg. Tror jag.



Peace out !

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lugnor."