Är det så att jag inbillar mig, eller ler faktiskt hela världen mot mig just nu?
Det är så bra det känns just nu trots lite sjukdom som fortfarande spökar.

Jag tänkte mest skriva ett totalt onödigt inlägg såhär på söndagsförmiddagen. Helgen har varit väldigt bra. Det blev en trevlig bowlingrunda på poolhouse med jobbarkompisarna i fredags som sedan avslutades med lite för mycket dricka, glädje, tokigheter och det faktum att jag gjort bort mig lite. Vanligt är det, men låter det inte underbart så säg. Vaknade upp hos baby som tog hem mig till henne på fredagsnatten. Hade en slappdag hemma med massa "Vänner" tittande innan det bar av till Gunnarsson för att fira Gunnel och Koffe och det var som alltid lika trevligt där! McLeods maraton snart! :) Åkte hem inte alltför sent för att hinna få lite sömn innan matchen som spelades imorses kl 09:00 på Borås Arena. Slutade med vinst till oss, 4-0. Mest tråkigt att jag som sagt inte är helt frisk, blev bara 20 minuters spelande men det är bättre än inget :)

Mest sitter jag och funderar lite på hur underbart väder det var ute igår, och hur lycklig jag blir av att veta att vi går mot fler av de dagarna än ifrån dem. Ja, våren är påväg och sommaren. Ni förstår nog inte hur lycklig det faktiskt gör mig, även om jag skulle kunna försöka beskriva det i ord. Nej, något händer bara med mig då och jag gillar det, då mår jag som bäst.

"Du har allt det där som alla önskar sig.
Du är den alla vill ha.
Säg, säg, har jag någon chans ?
Du är den finaste jag vet.
Jag diggar dig."

På tal om ingenting, det är jag bra på vet jag.

Jag är nästan lite rädd. Det kanske blir så igen. Det känns inte så men, man vet aldrig.
Men jag har en härlig känsla, varför kasta bort det på onödigt tänkande ? Nej. Inte den här gången. Inte igen.
Har man mycket att ge, så ska man göra det. Antingen tar man smällen, eller så får man gensvar.
Det gäller att ta en dag i sänder, jag har lärt mig det nu.
Jag trodde på det innan, jag ville inget hellre. Som tur var kom det något bra ur det "dåliga" (ur mångas ögon, dock inte mina), och det här liknar ingenting. Borde jag inte känna extra nu? Tänka mer? Det finns så många borden, fast jag lägger de åt sidan, en liten stund. Och jag bryr mig inte, nu får jag ta en smäll om det skulle behövas, eller två. Men varför gömma sig. Ja, så är det helt enkelt. Jag har stödet. Och jag behöver inte luta mig, inte ännu.
För tillfället sjunger jag. Då är man lycklig.

Catchy tune.
Jag gillaren.

Dags för städning, mat och lite mattzzone-tattaren tid i knalle för att kolla jeans åt mig :)
Sedan får vi se om de andra barnen har lust att hitta på nå.
Puss på det.



Peace out !

"Oh, my heart was running into love at first sight."