Jag tänker inte skriva något här idag i princip.
Igår var jag i gislaved med rico och linn för att se cascada live.
Vi stod ute på dansgolvet i ca 1,5 timme och bara väntade.
Jag var helt till mig när jag såg henne typ 2 sekunder när hon gick in utifrån till ett litet rum,
sen kunde jag inte koncentrera mig utan väntade enbart.
Allt var obeskrivligt så jag tänker inte beskriva det,
men jag var säkert den enda som var tårögd genom hela "What hurts the most".
Örebrotjejen som var brevid mig hela tiden borde också få lite creds, haha. <3
Jag brukar säga att jag dör lite inombords; igår dog jag totalt, och om inte det var heaven, då finns inte den.
Tack, tack som fan !
Inget slår det här.
Ja, jag är helt såld.

"I can take a few tears now and then."