Som sagt, det är svårt att få mig att fastna men jag gjorde det en gång.
En gång.
Jag är nog ändå inte den som sätter mig själv i de smidigaste av sitsar men men lär sig inte om man inte får göra sina misstag, det är de som tagit mig dit jag är idag och de kommer ta mig vidare tillsammans med mina framgångar och lyckade beslut. Allt vill ut så fort från huvudet nu men allt snurrar ihop sig så jag inte redigt får ut det i ord. Igår har jag dåligt samvete för en sak, och en sak only; fröken R blev lidande fast hon inte har något med något att göra och det känns inte bra, kändes inte bra. Nu har det nog gått 10 minuter sedan jag började skriva, nog går det inte fort. Men jag känner doften just nu och det är jobbigt. Sen känner jag en annan varje gång jag duschar, balsam. Och armen som sträcktes fram igår. Blickarna. Aa, det blir så fel. Om man släpper något så gör man rätt, kommer det inte tillbaka så är det heller inte meningen. Så får jag resonera just nu. Men vi gjorde lika mycket fel, eller lika mycket rätt. Nu vill jag nog lägga allt sånt på hyllan men det kan jag inte heller, för nu är det som att jag precis börjat klä på mig igen. . Jag är ju så dum, tror jag. Jag gav bort mig själv, C, vad mer kunde jag göra?

Musiken just nu är bra. Den är bara pepp och säger mig inte så mycket, det är bra. Bara något att känna beatet till och få foten att röra sig i samma takt. Och sen förstår jag inte alls varför du hör av dig, det känns bara löljligt rent ut sagt. Jag gör det inte för att jag känner att jag har anledning, varför du inte gör det vet jag inte när det verkar som du vill.

Jag kommer ingenstans.

Blä.

Jag drar in dig i något som blir trassligt och det är fel.


här var det glada miner!

Peace out !

"Give me a chance to see, that you are made for me."