Bra dag, bra händelser och sötaste ungen. Jag är pepp.
Men ibland känns det som man springer runt i cirklar och inte vet vart man ska stanna till.
Det är samma visa varje gång, men varför lär man sig inte ?
Varför låta sig bli tagen för givet i varje situation ? Och varför låta sig trampas på utan anledning för att vara andra till lags ? Naej, någon ordning måste det bli men vem står upp när andra faller. .
Jag vet att jag kommit att låta negativ, men det är jag inte enbart, jag bara skriver ner tankar och funderingar som ingen behöver eller säkert kommer förstå, men jag måste bara skriva av mig och så är fallet. Nu vet ni det tills nästa rad ni inte förstår. Jao och sen det här man att framkalla reaktioner hos andra genom att bete sig på ett sätt enbart för att provocera och förhoppningsvis bli mer "attraktiv", ja det funkar uppenbarligen men inte i mina ögon. Jag kommer ta avstånd. Slå upp ordet tvivel eller tvekan i ordboken och du finner en bild på mig. Ingen vet, förutom jag, men det är så det ligger till och skenet bedrar. Dags att sluta jiddra och börja sova.

Peace out!

"My skies are turning gray."