Om man tänker som så att dygnet började faktiskt 00:01 inatt, så har jag fått sagt en hel del i jämförelse mot vad jag fått på flera månader, samtidigt som jag börjat inse, inse vad som är bra och inte, vad som är rätt och fel o.s.v.
Sen att jag sa lika mycket saker som var helt onödiga och dumma som saker jag sa som var bra är ju också en sak. Allt så jag har verkligen försökt men jag vet inte vad jag ska göra längre, eller om det är för sent. Jag ser bara inte skillnaden på två saker som är precis likadana. Jag måste ju också ha rätt att göra vad jag vill, eller inte behöva ta massa skit för att jag beter mig precis likadant. Samtidigt "vill" jag ta det för det känns som att det kanske är värt det för att inte förlora . . något annat. Jag är bara otroligt trött på att alltid göra något typ av fel, att vara otillräcklig, att jag enbart duger när det passar, you name it. Jag har tydligen betett mig som ett as. That makes two of us. Helgen har varit totalt guld annars. Linnibiatch har varit här från torsdags förmiddag och åkte hem för 20 minuter sen till Tranemo. Vi har snackat massor massor under de här dagarna och kommit fram till massa bra saker, men bara synen, att se för två sekunder kan få en att falla tillbaka. Men efter de här 3 månadena så måste det har gjort något bättre iaf, eller hur ? I torsdags var det utgång och det var helt lyckat, högklackat är svårt att gå i men jag lyckades lite. Sen var fredagen mys med mat i parken; jag, linnibiatch, nino, mannen och frida med film hos mig efter det sen. Lördag var det utgång igen som också blev ganska lyckad. Jag blev av med en av mina linser vid . . halv 1 tiden ? bara så jag såg knappt något under resten av kvällen men det var det värt antar jag. Gah, men jag blir trött på mig själv och linn, förlåt för att jag drog ut dig i regnet till ingen nytta. Det var bortkastad tid. Jag måste lära mig. Jag måste lära mig mycket. Och igår var förstå gången jag någonsin känt just sådär. . alltså, nere ? eller njaa, så kan man nog inte heller säga, men jag hanterade och tog tag i det på helt fel sätt. Jag visste att det skulle bli så, alltså det var bestämt på helt annat sätt men självklart alltid när jag är ute. Det blir ju probs på något sätt och igår hanterade jag det sämst. Varför ska jag lägga tid på dig när du inte tar den jag erbjuder? Och jag hade kunnat stanna och bli genomblöt, men det är principen och jag hatar när folk gör saker för att provocera. Varför bryr jag mig. Typ inga låtar igår som man förknippar med träggan heller, det var inte alls en trägårn kväll typ. Inte beatles, inte elvis, inte sahara hot nights, inte the sounds, inte timbaland. . inget. Men twist and shout och devil in disguise hade kanske varit svåra att höra. Alla låtar har ju någon typ av mening, iaf de som fastnar.
Och så får jag läsa det nu, busskuren, alltså det är inte konstigt att man faller tillbaka. 1000 saker är nog de minsta antal bra saker jag skulle kunna rada upp om jag orkat skriva ner allt. allabussarsompasserade, stadsbiblioteket, tröjannärjagfrös, joggingturernajagaldrigskulletagitannars, "tunneltrottoaren", attgåmassauppåtistanistföråtsjöbo, takvåningensomsynsfrånbänkenvidvattentornet, tiogångerframochtillbakaiparkenomintemer, attnågonaldrigannarsfårröramitthår. . Folk ska inte fråga så mycket om saker de ändå inte har något att göra med eller saker de inte vet något om. Är det verkligen så intressant ? Cascada - What hurts the most, helt sjukt. Alltså vart skulle jag ta vägen utan Cascadas musik. Det är typ precis vad man själv skulle vilja få sagt med egna ord men som man inte kan få ur sig. Och alla beats, det är något som går rakt in. Ni som inte gillar cascada har helt enkelt inte bara lyssnat på riktigt. Njae jag orkar inte skriva mer för tillfället, blir lite film om en stund.

Peace out!

"Was being so close."