Alltså det känns som jag gör allt för att komma undan pluggandet men efter det här inlägget SKA jag faktiskt ta tag i det. Lägga mig och läsa "Kejsarn av Portugallien" och jag ska minsann inte göra nååågot annat innan den är utläst.

Just för tillfället har det inte hänt så mycket men behövde bara skriva av mig lite. Allmän bullshit som folk verkar finna intressant att läsa, trevligt det iaf.

Jo och jag är mästare på att göra fel. Eller, jag är mästare på att göra så att det blir fel, kanske inte för mig jämt, men ofta för andra och sådär. Sen den här låten, "No use for a name - Take it home", den är så jävla massa känsla typ, den spelas alltför ofta just nu vilket inte är bra för då spelas den sönder men jag kan inte låta bli <3 Sen gäller det ju att ta en dag i taget. Jag tror bara att the water is getting high, för högt för att jag ska hinna följa med. Och lågan kommer slockna så fort bladet vänds, det är precis så som det sägs. Frågan är när orden slängs fram, eller att jag skulle vara någon typ av anledning till något jag själv inte ens tror på men som jag accepterar för att jag är för svag, för att inte göra illa. Kanske tänker jag för mycket igen, men det är ju bara döda fiskar som följer strömmen eller hur ? Och jag är mest livlig för att inte göra det. Sen kan jag se mig själv sittandes där, givetvis, i tryggheten, men är det vad jag vill ? Är det den typen av person jag är ? Ibland känns det så, ibland känns det bra men jag skulle väl inte sitta här och fundera om det inte var något som talade emot liksom.

Orka.


Peace out!

"Ignorance is just a way of life."