Låten snurrar runt precis som en vinylplatta under nålen, fast lite snabbare, för att ställa till det extra mycket.
Säger den något ? För jag vet inte vilka ord jag ska använda längre.
Men ord visar inget, de finns bara för ren kommunikation, egentligen.
Hur mycker ser du av min vänlighet genom ett "Hej, hur är det?" ?
Hur mycket känner du av ett "Jag vill vara dig nära." ?
När du missar leendet bakom hälsningen och beröringen av att vara tätt intill ?
Nej, det finns ingen anledning att slita ut de mer när de uppenbarligen inte fyller sitt syfte, då håller jag hellre på mina ord till en annan gång.

Jobbet började tungt idag, jag vet inte om mitt humör är existerande eller inte, men jag traskade runt och kände mig trött, kände mig tom. Jag glömde mina raster i viljan av att hålla mig sysselsatt hela tiden. Åt inget på lunchen, och klarade dagen bra trots allt. Gjorde ett misstag som säkert inte förstör, men troligen ställer till det lite för mig själv, hur ska jag lösa det ? Jag tar det då, när det väl kommer. Christina var inte där, det gjorde dagen ännu värre, hon är kul. Men jag kankse trots allt behövde en dag för mig själv, jag sa knappt något till någon idag. Ge mig söndag nu bara, låt mig vara med de underbaraste och. . ha den bästa tiden jag kan tänka mig. Gunnel, Nino, Tönt SF, Bengi & Lindow. Ni alltså.. <3
Den här vecken kommer vara ett rent helvete tror jag, av flera anledningar, men under och efter semestern in i december så ser det ut att vara fullt upp och då blir det bäst. Underbart vad jag längtar. Nu ska jag ta tag i att fixa biljett till Karlstad med efter hemkomsten, jag måste träffa Malin om så bara för några minuter <3 Och om inte Beccan kan vara där samtidigt så får vi lösa det på ett annat sätt för nu behöver jag träffa er, ett tomrum som bara ni kan fylla. Och jag har en klump i halsen som inte vill försvinna, men jag skyller på förkylningen, för den är trots allt lite skyldig. Jag känner att mina meningsbyggnader bara är korta och koncisa, jag skriver som en 7åring som precis lärt sig skriva bortsett från alla kommatecken, men ibland blir det så också.

Vegagatan brann i bröstkorgen. Men det gjorde inget när jag traskade förbi gata efter gata som uppenbarade sig i bakhuvudet i regnet, det släckte och lyckades dölja lite. Jag klarade det, men nu brinner något i halsen istället som sakta letar sig upp mot ögonen. Men det känns bra. Jag känner mig stark, ett tag till, för that's all it takes.

"Det här är bra, det här är jättebra. Raveparty i Jennicas hjärna."
Haha jag saknar allt, jag saknar er.
Fick sötaste smset från min byotch igår också.
Jennica, Linn och Linnea; Det är dåligt att vi inte ses oftare.
Jag saknar er och efter resan kommer jag se till att jag träffar er allihopa för det här funkar inte.

Sentimental-inlägg á la Emot, men ibland så får man inte ur sig annat.
Jag har inget att säga.
Eller jag vill snarare inte dela med mig av allt i klarare text så ni får ta det för vad det är.

Jag känner ändå handen längs ryggen, och jag vet inte om det gör mest ont eller inte. Men jag gillar det.

Nu ska vi se om jag kan skölja bort något från ytan i duschen, och slå på en film, iaf för en liten stund och tänka framåt, på det jag har att se fram emot.
Resan på fredag blir inte av. Fast det hade jag nog inte räknat med, det hade kanske blivit knas, eller helt bäst. Men jag får fortsätta undra, för jag tar inte reda på det. För säkerhetsskull.

Och min parfym är underbar.

Peace out !

"Even in my dreams, I wanna be kissing your lips."